Jag har sytt i sjutton år och har haft egen firma i fem. Jag startade 2010 när jag fick en stor beställning från Linköpings Domkyrka.

Under åren har jag hunnit förkovra mig inom allt möjligt, renässansdräkter, guldbroderier, herrkostymer, en fil-kand i litteratur, operahistoria, dräkthistoria, konstvetenskap, handsydda medeltidsklänningar, skräddar-nörderi på it-forum, gamla handböcker från tidigt 1900-tal, paljetter och pärlor...

Mitt referensbibliotek växer för varje år, som hantverkare kan man inte stanna upp, man måste vidare.

På senare år har jag börjat ställa ut mer, både själv och i sällskap med andra. Det ger mig utrymme att utforska de där teknikerna, det där materialet och få chansen att visa vad mer jag kan, men som mina kunder ännu inte beställt. För några år sedan gick jag och tänkte på ett tyg av torv, som jag sett en stuv av på Visingsö. Det blev en jacka, som nu är uppköpt av Linköpings Länsmuséum.

Jag är medlem i flera nätverk, bland annat Skrädderiförbundet, Östgötakonst och så Sandbäcksgatan 2a, där jag har min ateljé.

Undervisning var något jag började med samtidigt som jag gick ut skrädderilinjen och båda verksamheterna har växt fram tillsammans. För mig är det en perfekt kombination, jag har lärt mig mycket av mina elever som jag har nytta av i ateljén och vice versa. Just nu håller jag kurser på Hemslöjden i Linköping och läser in en Yrkeslärarexamen.

Sedan jag läst färdigt på skrädderilinjen har jag jobbat som kostymassitent och skräddare på flera teatrar, bland annat östgöta Teatern.

Jag inspireras mycket av ikoner som Madeleine Vionnet, gamla skräddarrävar,välklädda excentriker, andra mycket drivna hantverkare och bra material. Sverige har ont om bra leverantörer men utomlands kan förvånansvärt mycket fortfarande hittas och det är alltid spännande att få öpnna ett äldre plagg och se underarbete och hantverksskicklighet. Vi kan lära oss mycket av att studera tidigare generationers jobb. Kavajer från 1980-talet är ofta bortom räddning på grund av underarbete i syntet men en bonjour från 1900 behöver ibland bara pressas lite.